Begreppet maktparadoxen myntades av den amerikanska psykologiforskaren Dacher Kelter, verksam vid University of California i Berkeley. Han har ägnat decennier åt att forska kring vad som ger människor makt och inflytande samt vad som sker därefter.

Kelter menar att det som krävs för att uppnå inflytande är positiva beteenden som entusiasm, omtänksamhet, generositet, aktivt lyssnande och ett visat intresse för andra människor. Dessa beteenden gör alltså att inflytandet ökar över tid och så småningom kan leda till en viss typ av makt.

Vad som sker när en person uppnått inflytande är att inflytandet korrumperar. Det innebär att de förmågor som behövdes för att nå fram till den inflytelserika positionen byts ut mot antisociala beteenden. Enligt Kelter blir personer som får inflytande mer impulsiva, mindre empatiska, mer risktagande och sämre på att se saker ur andras perspektiv.

Förändringen sker ofta snabbt och leder i förlängningen till att den uppnådda statusen går förlorad igen eftersom en ledare med dessa beteenden sällan uppskattas.